AAAHHHHHH
Jag måste bara få skrika av mig lite. Jag är så jävla förbannad på mig själv, jag skjuter upp allt, tar inte tag i någonting och jag misslyckas fan ta mig med allt jag tar mig för.
Jag har blivit helsnurrig. Tar fel på tider, dagar och personer. Och det läskiga är, detta hände typ över en natt. Helvetes jävla mediciner.
Jag har inte varit och tränat på evigheter, jag slarvar med maten igen, jag skiter i saker jag lovat mig själv (som tex att äta ordentligt=S), jag tar inte ansvar för något här hemma, jag skäller på folk i tid och otid, jag gör inte ens hälften av plugget jag borde och jag har tagit fram vågen (vilket var ytterligare en sak jag lovat mig själv att inte göra). JAG BLIR GALEN!
Jag kanske borde ge upp allt vad mediciner heter redan nu?
Tupplur
Gick och la mig en stund innan. När jag vaknade hade underbara mysigaste lilla hunden krupit in under täcket och lagt sig och somnat på min mage, så otroligt mysigt! Blev hur glad som helst.
Dålig natt
Jag har sovit så otroligt dåligt inatt. Vågade inte ta någon tablett då jag var lite rädd att inte vakna i tid idag, så istället har ja vridit och vänt på mig och tittat på klockan var 10:e minut.
Ska kila iväg till skolan nu och titta igenom tentaplugget lite snabbt. Usch, fy och blä.
Eniros skattjakt
Hurra, äntligen löst alla ledtrådar och skickat in mitt svar. Helvete vad klurigt det var ibland!
Plugga? Nää..
Tenta, tenta, tenta.. Usch. Borde verkligen plugga men orkar inte. Sitter uppkrupen i soffan och virkar (haha, I know, det är lite tantvarning på det.. but I like it!)
Sambon lagade urgoda enchilladas (vet inte riktigt hur det stavas) men hade liksom ingen aptit. Är varken hungrig eller mätt längre. Känner mig så dum när han är så gullig och lagar mat åt mig hela tiden men det går liksom inte. Äter litegrann och sen tar det bara stopp.
Söndag
Vaknade till frukost på sängen vid 10, riktigt skönt! Hoppades på lite soligt väder men det verkar inte blir så mycket av det..
Idag tänkte jag städa och tvätta en massa, börjar bli högar av grejor här hemma nu. Kom på precis innan jag somnade igår att jag har tenta på måndag. Ooops.. Får väl gå som det går, håll tummarna för mig=)
Lördagskväll, Beck och humörsvängningar
Skulle ha varit på "vårens bästa fest" ikväll men orkar inte. Medicinerna gör mig konstig. Läkaren var noga med att poängtera att man kan känna av en försämring de första veckorna men att det blir bättre sen. Igårkväll tog jag en sömntablett vid 9 och sov i 12 timmar. Jösses vad jag behövde det!
Sitter i soffan och kikar på Beck nu, har sjuk nikotinabstinens och sambon kilade precis iväg för att köpa snus åt mig, och så fick hunden en liten promenad samtidigt också, goodie.
Usch, har svårt att sitta still.
Utflykt
Ska fly en stund idag. Eller, typ hela dagen men ändå. Ska möta min syster i Stockholm och bara mysa. Fika, shoppa o äta lunch. Precis vad jag behöver!
(försöker bita ihop och inte visa hur jävla dåligt jag mår. lyckades jag lura er?)
Puuh
Tror jag har landat lite nu.
Läkaren jag fick träffa i förmiddags var jättetrevlig. Han lyssnade på mig, frågade precis lagom mycket och var väldigt stöttande.
Jag blev insatt på en antidepressiv-liknande medicin som är lite mer inriktad på ångest. Fick också snabbverkande lugnande och starka sömntabletter.
Kanske detta är början på något bra?
mörkermörkermörker..
Usch. Jag vet inte vad jag ska skriva. Känns nästan värre nu. Uppenbarligen är jag ett psykfall.
Räknar minuter
Godmorgon alla fina.
Tog en massa lugnande igår men hade ändå svårt att sova. Jag har ont i magen. 2 timmar och 50 minuter kvar. Jag önskar bara att läkaren är förstående. Medmänsklig.
Önskar er alla en bra dag i alla fall.
Vart FAN ska man ta vägen?
Fick en panikattack och svimmade. Ligger nergrävd under en massa täcken i sängen nu. Om man blundar riktigt hårt kanske man bara försvinner?
Någon som har något bra knep när man känner sådär att man inte vet vart man ska ta vägen?
Ångest, ångest, ångest
Vem borde egentligen vara hos läkaren idag? Mm, jag. Men jag kunde inte. Gick inte. Orkar inte. Men en underbar dam i receptionen lyckades flytta min tid till imorgon. Thank God att det finns någon som kan vara lite förstående. Imorgon ska jag fan inte strunta i det. Imorgon ska jag gå. Kl. 11. Räknar nästan minuter tills dess, jag är skiträdd.
Har egentligen föreläsningar hela dagen men gick efter en kvart. Fixar inte att sitta still och koncentrera mig till klockan 4 i eftermiddag. Då sitter jag hellre hemma i soffan och försöker komma på vad jag ska göra av mitt liv.. Någon som har några idéer?
...
Nu tänker jag säga godnatt, jag är för en gångs skull trött vid den här tiden. En liten promenad med sambon och vovvan och sen direkt i säng. Faan vad skönt.
Hoppas ni kan sova gott inatt alla fina där ute. Hörs imorgon!
Ska man fly?
Min storasyster ringde precis. Vi har inte pratat på ett tag och hon ställde tusen frågor om hur jag mår och vad jag gör. Det är så svårt att ljuga för någon som ändå står en så nära, trots att jag lyckats med det de senaste 8 åren och egentligen borde göra det med en axelryckning nu. Till slut gick det inte längre, jag berättade att jag mår skit och ska till läkaren. Hon blev jätteupprörd och det lät som att hon tyckte jag var hur dum som helst.
Anyway, hon ville att jag skulle komma till henne i helgen (hon pluggar 30 mil härifrån) och hitta på massa roliga saker. Hon, som alltid har varit så perfekt och alltid varit min hemliga fiende eftersom hon är så jävla duktig på allt, förstod inte att jag inte riktigt känner att jag orkar. Hon bara tjatade och tjatade och ville inte lyssna på att jag faktiskt har andra saker inplanerade, hon tyckte att jag bara skulle stryka allt jag egentligen ska göra för att åka till henne. Och ja, absolut hade det varit kul att ses eftersom det var typ ett halvår sen sist, och ja, jag kanske hade kommit på bättre tankar om jag hade åkt, men jag tror att en flykt härifrån är det sämsta jag kan göra just nu. Eller?
Lovely. Hade jag varit lyckligare om jag sett ut såhär? Hade jag sluppit min ångest?
Working his magic...
Efter mitt helvete till samtal igår berättade jag för sambon vad som hänt. Fly förbannad ringer han upp någon (vet fortfarande inte riktigt vem) och skäller. Sen skickade han iväg mig på en fika med en kompis och gick iväg en halvtimme, och när han kom tillbaka hade han; 1. berättat för landstinget hur en av deras anställda precis behandlat någon med psykbryt, 2. gått raka vägen upp till en klinik i stan med min legitimation i högsta hugg för att boka en tid och 3. fått dom att ringa in en psykolog och en läkare som egentligen är lediga imorgon för att de ansåg att jag behövde en akuttid.
Så.. nu är jag livrädd. Självklart vill jag ha hjälp nu när jag insett att jag faktiskt inte kan klara det här själv, men varför ringa in dom som är lediga bara för att jag behöver någon? Känns rätt sjukt.
Det jobbiga nu är att jag fortfarande inte vet vilken tid jag ska dit. Dom kunde inte säga det förrän dom där två som ska komma in hade kollat upp när det funkade för båda. Jag avskyr att inte veta. Jag behöver veta. Det är stor skillnad på att få förbereda sig till imorgon bitti eller imorgon eftermiddag. Stooooor skillnad.
Helvetes jävla sjukvård
Jag orkar inte. Hur fan kan människor vara så okänsliga? This is what happened.
Jag mår skit. Jag orkar inte mer och bestämde mig efter flera veckors velande för att ringa en läkare och försöka få hjälp. Så, efter ett tips från en nära vän ringde jag en vårdcentral här i stan som tydligen ska ha en fantastisk läkare. Hamnar i en telefonväxel som säger att de ringer upp så snabbt de kan.
-Hej, det var från *** vårdcentral, vad kan jag hjälpa dig med?
-Jag mår skit, jag behöver hjälp, ångesten äter upp mig.
-Usch då, vad beror din ångest på?
-(Dum som jag är berättar jag här halva mitt livs historia, bakgrunden till min ångest och mina ätstörningar och tror att tanten i andra änden faktiskt är lite medmänsklig.)
-Okej, är du folkbokförd här i stan?
-Nej..
-Nähä, då kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Du får prova någon annanstans.
-Ehm..
-Klick.
Vad förväntade jag mig egentligen? Att tanten i andra änden av telefonen skulle hjälpa mig bara för att jag grät och lät ynklig? Nej. Men kanske något i stil med "om du vill kan jag koppla dig vidare" eller "jag kan tipsa dig om någonstans du kan vända dig".
Det var PRECIS av denna anledning jag slutade prata med psykologer och läkare där jag bodde innan, det finns inte en jävel som förstår. Känns bara så jävla surt att bli bortslagen på det där sättet när man faktiskt insett att man behöver hjälp och tagit sig mod att ringa.
Vad förväntade jag mig egentligen? Att tanten i andra änden av telefonen skulle hjälpa mig bara för att jag grät och lät ynklig? Nej. Men kanske något i stil med "om du vill kan jag koppla dig vidare" eller "jag kan tipsa dig om någonstans du kan vända dig".
Det var PRECIS av denna anledning jag slutade prata med psykologer och läkare där jag bodde innan, det finns inte en jävel som förstår. Känns bara så jävla surt att bli bortslagen på det där sättet när man faktiskt insett att man behöver hjälp och tagit sig mod att ringa.
